Tal på Sfp:s i Väståboland årsmöte, Kommunalstugan i Nagu

Vad en halvutböling tror vara intressant för lokalpolitiker

Inledning

Tack Ann-Helen för att du bjöd in mig! Ursprungligen bad du mig tala om ett »Valbart tema som intresserar lokalpolitiker». Jag tackade ja, och då svarade du »Roligt med en frisk fläkt och en som ser oss och vårt samhälle lite utifrån och samtidigt är inne i det». Jag funderade en stund hur det här kunde bli en rubrik för mitt tal och kom fram till »Vad en halvutböling tror vara intressant för lokalpolitiker». I kallelsen stod det sedan att jag skulle tala om hur jag ser på samhällsutvecklingen ur mitt perspektiv, och det är säkert samma sak.

Jag har egentligen tre delar (jag har lärt mig av presidenten) av mitt tal: del ett samhällsutvecklingen; del två en subjektiv SWOT-analys; del tre lite grubblerier kring demokrati, närmare bestämt representativ och direkt demokrati.

Men först några ord av tacksamhet och en kort personpresentation.

Några ord av tacksamhet

Jag vill tacka er för att ni finns till och för att ni ställer upp för det gemensamma goda. Det måste vara ett otacksamt jobb ni har. Jag föreställer mig att folk mest kontaktar er för att klaga, eller för att driva sina egna särintressen. Ingendera känns särskilt uppmuntrande.

Dessutom har jag bilden att ni har en massa kvistiga frågor att ta ställning till, och alltför lite pengar att få saker till stånd med. Så därför är jag väldigt glad för att ni ändå ställer upp och orkar ta er tid och energi för ert viktiga jobb.

Nagu vs. Pargas

Jag noterar också med lite förvåning att den instans jag talar för heter Väståbolands kommunorganisation. Jag hoppas att det mesta av friktionen mellan Pargas och skärgårdskommunerna har reducerats till vänskapligt och kamratligt smågnabb. Själv är jag givetvis knutpatriot i kubik och ser det stora mervärdet i »varumärket» Nagu, eller för den delen Korpo, Houtskär, Iniö och Pargas.

Kort personpresentation: En familj av udda fåglar

Så till personpresentationen. Jag har flyttat till Nagu i fem steg:

1970 ärvde min far Björkkulla på Ernholm mittemot Ångbåtsbryggan,
1983 pensionerade sig mina föräldrar och flyttade hit permanent, de köpte Furuvik bredvid Framnäs av Bångens,
2007 flyttade min mor till Lovisa, och jag började renovera,
2018 köpte vi holmen Älveskär invid Lökholm,
2022 i juni flyttade vi officiellt till Nagu, en familj av fyra lite udda fåglar.

Orsaken till vår flytt var framför allt att ge barnen en trygg uppväxt och en stark svensk identitet - och för att hela familjen ska få leva och trivas i en unikt vacker miljö.

Nå hur har flytten gått? Det brukar folk fråga.

Personligen fortsätter jag med samma jobb jag hade i München – att vara CEO för MariaDB Foundation – och det går i stort sett lika bra på distans från Nagu som på distans från München. Och så har jag glatt mig åt att få odla mina Nagudrifter: Springa, paddla, cykla. En sak har jag ännu inte lärt mig, och det är att känna igen folk i bilar, eller ännu hellre, känna igen folk på bilar. Jag brukar hälsa ändå, för säkerhets skull, för jag vill inte vara någon arrogant nyinflyttad. Hellre är jag bydåren som vinkar åt folk han inte känner.

Lena, min sambo, är ukrainsk medborgare. Hon fortsätter med att på distans leda sin restaurang i Charkiv, och med att studera kultur och filosofi i universitet i Charkiv. Så studerar hon svenska på Aalto och H:fors universitet, och engelska privat (det är hennes fjärde och femte språk, efter ukrainska, ryska, och tyska som vi talar hemma). Allt det här går lika bra som i München. Men ett verkligt problem är att hon inte har fått sitt uppehållstillstånd behandlat. Hon har ingen sjukförsäkring och inga identifieringsmöjligheter på nätet, för sin svenskundervisning eller vid betalningar på nätet. Om vi hade anmält henne som flykting, hade hon fått alltihop bums. Men hon är familjemedlem, och då tar det 12 månader att få uppehållstillstånd.

Timofej, min bonusfjortonåring, är också ukrainsk medborgare utan uppehållstillstånd och sjukförsäkring. Men allt har ändå gått bra här i Nagu. Timo talar väldigt gott om Kyrkbackens skola, han går i sexan med totalt sju elever.

Sist och minst, Felix, vår tvååring, är tysk medborgare. Kuriosum: Han blev inte finsk medborgare, för han föddes utomlands, hans föräldrar är inte gifta, och jag bara är pappa till barnet. Vi lever i ett matriarkat, där pappor inte har samma rättigheter som mammor. Felix har börjat bland humlorna i Karusellen, på 150 meters håll hemifrån.

Men nog om mina sjuka mostrar.

Samhällsutvecklingen

Allmän samhällsutveckling

Det militära hotet från Ryssland har kört om klimatkatastrofen som vårt största hot. Eller åtminstone som det mest akuta hotet. Men vi måste beakta båda i våra beslut.

För att inte bara vara dysterkvist vill jag som en positiv samhällsutveckling lyfta fram möjligheten att jobba på distans. Det här är av särskild betydelse i skärgården.

Nu går jag tillbaka till det dystra och lyfter fram den blinda tron på marknadskrafter och privatisering. Lågvattensmärket stod i tiden kommunikationsminister Anne Berner för. Hon verkade ha spanat in marknadskrafter någonstans på Nötöfjärden, när hon med den nyfrälstas iver skulle privatisera förbindelsebåtarna.

Men skärgårdstrafiken är en försvars- och säkerhetsfråga. Det handlar om att undvika en repris av Stora ofreden. Skärgården ska hållas befolkad av oss, inte av små gröna män. Jag förstår inte heller logiken i att avyttra annan samhällskritisk infrastruktur, såsom Caruna. När det gäller monopol går privata och samhälleliga intressen stick i stäv. Att dra el till vår holme, nära Lökholm som redan har el, skulle kosta mer än själva holmen kostade att köpa. Det låter ju inte klokt. Dessutom, i fallet Caruna: Varför gjorde man sig helt i onödan beroende av främmande makt, även om den är västerländsk?

Samhällsutveckling inom IT

I övrigt tänkte jag hålla mig till IT-besläktade samhällsfrågor. Där är ljusglimten artificiell intelligens, i den mån vi lyckas tillämpa den i det godas tjänst. Det där med det godas tjänst har vi tyvärr inte varit bra på då det gäller konventionell it. Sunt programmerarförnuft, alltså sunt bondförnuft inom it, det saknas. Och reglering saknas.

För det första: Sociala medier, de förstärker bubblor och ökar avundsjukan och mindervärdeskomplexen. Det blir underhållning av typ Du sköna nya värld, mindre bokläsning och mindre idrott. Illa för folkhälsan.

Sedan: Missriktad användning av IT, där man automatiserar skapandet av mer byråkrati i stället för att minska den. Paradexemplet är något som heter CGI Vesa. I stället för att förenkla eller ens hålla reda på dagisanmälningar skickar CGI Vesa vecka ut och vecka in samma meddelande, för säkerhets skull utan länkar man kan klicka på, där man »påminner» om att systemet ska matas med dagisklockslagsanmälningar, också om man redan fyllt i dem. »Om du har gjort det, kan du glömma det här meddelandet». Det är i klass godmorgon yxskaft.

Mest handlar den ökade byråkratin ändå om oeftertänksamhet eller felaktigt uppsatta mål. Myndigheter, banker och privata företag pådyvlar medborgarna mer arbete och onödiga arbetsmoment under förevändning av säkerhet och skydd av privat information. I tron att man spar kostnader bortautomatiseras de människor som skulle kunna lösa problemen. Man skapar väldigt instabila korthussystem som fungerar bara vid vackert väder, alltså då allting är installerat och konfigurerat och ingenting ändras – vilket korthusinnehavaren sedan väldigt ofta gör på eget bevåg (såsom nyss i fallet med vattenfaktureringen i Pargas). Något »förnyas» och »förbättras» för att uppfylla någon ny lag. Och ve om man byter telefonnummer, kreditkortsnummer, bankkonto, internetprovider eller allra värst: flyttar. Händer något skyddar myndigheten eller företaget sig bakom teknik. Telefonsvarare och webbsidor och formulär och bottar. »Vill du vänta länge och få avsaknad av betjäning på svenska, tryck ett. Vill du vänta lite kortare och få avsaknad av betjäning på finska, tryck två. Vill du spilla tid på att komma underfund med hur litet vi begriper oss på dina behov, kan du också läsa våra halvhjärtat hoprafsade webbsidor med självklara svar på dumma frågor.»

Samhället minskar på den individuella produktiviteten genom att lägga bördan på medborgaren att fylla i blanketter, att låta sig avbrytas av myndigheten eller monopolisten. Ett fint undantag är hälsocentralen i Nagu – »tryck tre»! Här blir man raskt uppringd av kunnig personal efter ett fåtal knapptryckningar. Inte mycket tidsspillan.

Men som helhet beskär oss fel tillämpad it med ett mer komplicerat liv, allt fler inboxar att hålla reda på, allt fler blanketter (onödigt klumpiga att fylla i), allt mer väntan och kötid.

En SWOT-analys för skärgården

SWOT - styrkor

Så till SWOTen. Här blir jag mer glad till sinnes. Det är alltså min subjektiva analys av styrkor, svagheter, möjligheter och hot för skärgården. Jag säger ofta Nagu, för jag känner inte till andra kommundelar, men säkert gäller det mesta även dem.

Nagu har en otroligt vacker natur, som ger enorm styrka och går direkt in i själen. Både fasta Nagu och ytterskärgården är vackra året runt. Massor med öar. Frisk luft, ren miljö, många djur (nu berömmer jag inte skarvar, minkar, rådjur och fästingar). Finland sägs ha fyra huvudstyrkor för turismen – H:fors och Lappland, och skärgården och insjöarna.
Det finns fantastiska idrottsmöjligheter. Springa, paddla, ro, cykla, vandra, spela tennis, och den här vintern, skrinna och skida.
Det finns intressanta sevärdheter. Jungfrudanser, bronsåldersgravar, vandringsleder. Skyddskårsmonument, en gravsten över tyska frivilliga, en sten för dem som föll för sin övertygelse.
Det finns en stark föreningsverksamhet. NIF, NUF, Folkhälsan, Nagu Segelsällskap. Nagubor.fi, Rotary, allt möjligt.
Det finns bra infrastruktur. Bra 4G, 5G, Partel är fint, fibernät. Ganska så täta bussturer. Jag har klarat mig utan bil i tio år, vi skaffade bil först sent i höstas. Bra med förbindelsebåtar. Fint bibliotek, fin bollhall, bra öppethållningstider.
Nagu är svenskt. Man kan låta sina barn växa upp och få en stark svensk identitet. Samtidigt är naguborna öppna så att invandrarbarn lär sig svenska kvickt. Timo har snabbt lärt sig svära och använda vulgära ord t.o.m. på finska.
Nagu har världens bästa dagis. Bra dagistanter (Felix är jätteförtjust i Titti och Nette), och många dagisfarbröder. Massor med uteverksamhet, i skogen, i stranden, på isen. Bra mat. Karusellen är dagisparadiset på jorden, mångfalt bättre än i München, och klart bättre än Felix storasyskon hade det på 1990-talet i Grankulla. Också Lena är eld och lågor över Karusellen och hennes första intryck var att »det är ju bättre än i Sovjetunionen!». Fotnot: Dagisarna där var ganska bra.
Nagu har en otroligt fin skola i Kyrkbackens skola. Små klasser, bra lärare. Åsa är en bra och synlig rektor och klassläraren Milton har blivit en fin förebild för Timofej.
Det finns massor av god vilja att ta emot oss nyinflyttade, också från dagisets, skolans och hälsovårdens sida. Hatten av för Karusellen och Kyrkbackens skola, och all den förvaltning som har varit så flexibla att de kan ta emot barn utan personnummer.
Bra butiker (två stycken, fina öppethållningstider), en riktig bank med riktiga människor. Restauranger. Fotobutik. Arkitekt. Bygg och el.
Snärtig funktion hos byggnadstillsynen, och minskad byråkrati. Vattnet har blivit fjärravläst, jag slipper krypa metervis under vårt gästhus för att avläsa en mätare varje december.
Bra samhällsfred. Väldigt lite populism och högerextremism. Bra respekt, mellan Alex Stubb och Li Andersson på presidentkandidatsnivå, och jag är riktigt glad att Nina Söderlund här åtnjuter stor respekt, trots att hon hör till traditionellt sett »fel» parti.

SWOT - svagheter

Mörkret är en svaghet. Märks när man springer, och hur ljuset på våren ger en styrka. Men förstås är mörkret en styrka om man ska beskåda stjärnor, och bristen på ljusföroreningar är något som vi ska göra affär av. Vintergatan syns sällan i München, och aldrig har jag sett den så bra som på Jurmo i november.
Avståndet är en styrka och en svaghet på en gång. Färjorna måste passas. När man kommer med sista tåget från H:fors till Åbo måste man köra överhastighet för att inte behöva vänta mycket länge i Lill-Mälö. Och med ungarnas fotboll och musik blir det mycket sågande mellan Nagu och Pargas-Pargas.
Trafiken är en svaghet med en massa med rådjur som är i vägen. Vet inte riktigt varför de har tagits hit. Och det är farligt att röra sig som cyklist. Trafiken är sårbar, med färjan och broarna, men det vet förstås alla.
Bymiljön / stadsplaneringen understryker inte det som finns i Nagu. Det blir lite konflikt mellan fotgängare eller cyklister och bilar eller tyngre trafik. Vi verkar inte vara ense om prioriteterna.
Stadens resurser är begränsade vad gäller exempelvis bygglov. Okej, vårt problem har inte varit staden så mycket som Gud Fader som är i Pargas-Pargas (på Kyrkoesplanadens högra sida). Alltså den kyrkliga samfälligheten, som vi försökt lösa in vår arrendetomt av sedan 2009. Igår lyckades det, men vi vet inte hur långt ned vi har dimpat i stadens kö för att få vårt bygglov som behövs för ombyggnad av garaget till bastu, och cykelstället, som före köpet av församlingen hade varit på grannens tomt.

SWOT - möjligheter

Använd styrkorna medvetet och bättre!

Stadsplaneringsmässigt har min kära bättre hälft Lena Jefimenko många idéer.
- Hon säger att alla beundrar skandinavisk stadsplaneringskultur, och att man för en billig peng skulle kunna göra mycket i Nagu, speciellt i fyrkanten mellan Biblioteket, Södra, l’Escale och Framnäs.
- Nagu behöver en visuellt enhetlig helhet, som för fotgängare och cyklister förbinder och lyfter fram det som finns. Ett slags fotgängarcentrum där man kan röra sig, till och med med barnvagn eller småbarn, både turister och ortsbor, och året om, utan att vara rädd för bilar.
- Sjöfartsmuséet är väldigt nära men visuellt långt borta. Stenar i vägen. Strandkajen är inte förbunden med trottoaren på Parkvägen, och trottoarstumpen är för kort i båda ändorna. Ha en strandallé att flanera längs.
- Visuellt kunde man utvidga skyltarna som Matilda Åberg i tiden skapade, och sätta upp vackra stolpar med träskyltar och belysning. Nu finns det fristående lampor i träden på väg till Bollhallen, men de är inte en del av ett sammanhang.
- Man kan skapa kartor och använde dem på broschyrer och snygga träskyltar, så folk lockas till Westerholmsstigen och Jungfrudansen, och längre bort. Gör det med QR-koder, som alla utom jag verkar gilla.
- Man kunde skapa och märka ut rutter för flanörer, cyklister, löpare och vandrare, av olika längd. Bonga bronsåldersgravar.

SWOT - hot

Globala hot syns även i Nagu: Säkerhetspolitik (Säckilot) och klimatpolitik (höjt vattenstånd). Minskad biologisk mångfald. Inflation, arbetslöshet, ensamhet.
Lokala hot vore om man minskade på resurserna till dagis, skola och hälsovård. Att dessa finns på en rimlig nivå är en ödesfråga för att skärgården ska hållas bebodd. Utan dem hade vi aldrig flyttat hit.
Förfinskning är också ett hot. Vi ska vara det som Aaro Söderlund kallar »lähiulkomaa» (närutlandet), och sådant finns också på andra orter – såsom i Sydtyrolen, där de allra flesta italienare förstår att de rör sig i områden som är föga italienska. Jag ser rött då det står »Lillandetintie» enbart på finska på en cykelskylt. Man blir fundamentalist med mindre. Minns att skyltarna vandrar till nätet – tills jag personligen ändrade det, kände Google Maps bara till »Susivuori» för Vargberget i Mattnäs. Svenskan är en fin krydda också för finska turister, och vi kan vara en förebild då det gäller detta. Vi kan vara språkambassadörer och visa att man kan tjäna fosterlandet på sitt modersmål!
Integrationen av utlänningar måste därför också ske på svenska. Min Lena vill ta mig på en ukrainskspråkig teaterföreställning till Pargas, med textning till finska. Jag är förstår inte tillräckligt ukrainska, och användning av finska sänder fel signaler åt alla håll. Svenska är enklare, och vi befinner oss i svenska Finland, inte finska Finland.
»Fel» turister är ett hot. Saaristo Poker Run är en enda plåga. Oljud. Miljöförstöring. Livshotande farligt, en dödsolycka har ju skett. Vi har råd att välja och vraka. Nåja, jag kan gå med på att lida under två dagar på sommaren, det är ingen oåterkallelig skada.
Lurviga prioriteter är ett värre hot. Med det menar jag att vi inte i varenda sammanhang tänker på det viktigaste först. Naturen, hållbarheten, invånarnas trivsel, ekonomin. Jag tänker förstås på den olycksaliga karavanparkeringen, där man på ett för mig obegripligt sätt kommit till att vi ska offra Framnäsparken för att »lösa» 20% av karavanparkeringsproblemet.

Vilket leder mig till den sista, och kortaste delen av mitt föredrag, nämligen:

Om direkt eller representativ demokrati i parken vid Framnäs

Efter en upprörd kommuninvånarfråga här i Kommunalstugan sa livskraftschef Maria Leppäkari att det hela är en fråga där vi kan falla tillbaka på demokratin. Först lät det bra i mina öron, för demokrati är folkvälde och folket verkar sannerligen inte vilja göra »Nagubornas vardagsrum» till en karavanparkering.

Men sedan lät det lite mer som så att vi ju gjort vårt val då vi röstade i kommunalvalet (själv bodde jag ännu inte här då), och våra representanter ska se till det allmänna goda. Och inte vad som kallas partikularintressen.

Nå, jag har sannerligen ett särintresse i form av att jag gärna skulle ha parkskog framför sovrumsfönstret, och inte en parkeringsplats. Det är definitionen på NIMBY, Not In My Back Yard. Men folkopinionen verkar vara ur min synvinkel förvånansvärt kraftigt emot att parken vid Framnäs ska användas till organiserad karavanparkering. Så partikularintresset verkar vara hos karavanarna, inte hos mig som närmast sörjande granne.

Det här leder mig till en fråga om direkt eller representativ demokrati. Svåra frågor är bra att överlåta åt folkvalda representanter. Men nu är karavanparkeringen inte precis en svår fråga av typ »ska vi bygga ett nytt kärnkraftverk?«, »ska vi stänga gränsen till Ryssland?« eller »ska vi tillåta permanenta utrikiska Nato-baser?«. Jag tror nog att enskilda kommuninvånare är myndiga och mogna nog att kunna föreställa sig vad det där med karavanparkering i Nagubornas vardagsrum skulle innebära.

Jag föreslår att någon klokare och mindre jävig människa än jag talar med hela Nagunämnden och försöker reda ut hur det nu gick så här, att Framnäs finns som första och enda förslag i beredningen. Jag tror att också Nagunämnden själv är klok och gärna visar att man lyssnar på den massiva folkopinionen och avvärjer hotet mot parken i Framnäs. Oppositionen består ju inte av enögda och världsfrånvända trädkramare, utan stadgade kommuninvånare i alla åldrar, folk som tänker på både miljö och ekonomi, förutöver kommuninvånarnas trivsel.

I ärlighetens namn är det alltså ganska klart att jag sätter mig på tvären. Men för att också sätta mig på längden, om det nu är så det heter, kommer jag med konkreta idéer i egenskap av glad amatör.

Helga Framnäsparken till den sorts parkering som Nagu tydligen avsåg då man ritade in ett P1-område, nämligen till bilar som används av folk som far å sima till Framnäs. Förbjud karavanbilar på Parkvägen helt och hållet, med en trafikskylt, vilket polisiärt sett skulle göra parkering olaglig. Befullmäktiga någon att ge parkeringsböter, det vore bra sommarjobb för Timofej.

Det finns ganska mycket plats i Södras parkeringsplats, och så finns det lite väster om kyrkan, och mellan gamla Posten och Lanterna. Hyr det inte-alltför-dammiga området vid Sportplan. Förhandla med Räihäs om utrymme. Och med kyrkliga samfälligheten rörande Prästgården. Märk sedan ut alla tillgängliga parkeringar på nätet och via appar, vilket är det sätt jag har förstått att karavanare hittar sin parkering.

Men framför allt, bygg för allt i världen inte någon karavanparkering alls i Framnäs. Inte tillfälligt, inte permanent. Rentav att tolerera fjolårets parkering är bättre än att göra riskabla, fula och oåterkalleliga ingrepp i Framnäsparken. För Framnäsparken är betydligt viktigare än Framnäsparkeringen!

Avslutning

Nå, nu har halvutbölingen sagt sitt. Lite samhällsutveckling, lite SWOT-analys och lite konservativt trädkramande i eget intresse. Jag vet inte om det här motsvarade din beställning, Ann-Helen, men jag hoppas det var till någon glädje! Och som sagt, tack att ni finns till och att ni orkar jobba fast det säkert är otacksamt att lyssna på folk som klagar.

Lyssna på Soundcloud (längd 26:36)