Fritänkare, humanist, IT-företagare

Al-Skeida

Om rasism, populism och rituell omskärelse

Många är de som vill föreskriva oss vad vi skall tycka i frågor om invandring och rasism. Än ska vi dalta, än ska vi hålla annorlunda folk borta. Än är det vi som ska respektera olikheter, än ska utbölingarna ta seden dit de kommer och anpassa sig efter oss.

Vad vi själva tycker delar vi inte med oss publikt. Självcensuren kan vara smart. Vad har den enskilde att vinna på att torgföra sina åsikter om brännbara ämnen? Samhället däremot mår illa av ett stort glapp mellan vad folk tycker och vad de täcks diskutera öppet. Populister insinuerar med framgång att etablerade politiker grovt misstolkar folkviljan, med känt resultat i årets val. Grogrund uppstår för tänkande med livsfarliga konsekvenser, vilket vi sett i Norge.

De flesta av oss är barn av vår egen tid. Under min uppväxt var det inget oetiskt eller suspekt i att använda ordet “neger”. Tiderna förändras. När vi om tjugo-trettio år tittar i backspegeln, vad är det då vi reagerar över?

Jag tror vi får skämmas över något mer grundläggande än språkbruket. Jag tror det gäller vår inställning till araber och islam. Vår vilja att acceptera det annorlunda sträcker vi litet beroende av personliga preferenser till judar, buddhister och hinduer, men se nu vad islamistiska terrorister får till stånd. Sådana medeltida fasoner, här måste det bli stopp med velandet! Stäng dörren.

Att jag ovan karikerade förhastade slutsatser må vara uppenbart. Mindre uppenbart är det vad som utgör obefogad rädsla för det främmande och vad överdriven tolerans. Kartläggningen av gränsmarkerna underlättas inte av behovet av politisk korrekthet.

”Pluspoäng i invandrings- och rasismdebatter är inte lätta att inhösta. Men alternativet att för säkerhets skull hålla tyst är inte bra. Då riskerar man hålla med en minoritet som tycker galet.”

Min egen inställning till personer med annorlunda utseende har förändrats dramatiskt med åren. Mognaden har kommit via personliga erfarenheter. Lätt är det för mig att vara tolerant, som haft förmånen att umgås med smarta indier, japaner, kineser, lankeser, malaysier. Så länge kontakterna var ytliga, på turistnivå, var min förståelse begränsad. Vem är jag då att sätta mig till doms över rädslan hos den majoritet som inte haft samma tur? Kanske jag under andra betingelser ryckts med i förkastliga händelseförlopp.

Vad hade jag gjort i Tredje riket? Tänkt själv? Eller hade jag försökt göra allmän doktrin av min högst subjektiva och alltjämt existerande vilja att sedermera på ålderns höst umgås med små söta linluggar till barnbarn? Jag är illa rädd att jag förfäktat att östliga grannfolk vore mindre värda, fastän Östeuropa vimlar av kloka, bildade, attraktiva människor.

Jag beundrar Jan Guillous förmåga att genom Coq Rouge och Arn-trilogin få majoriteten att läsa böcker som ifrågasätter den etablerade arabfientligheten. Samtidigt förstår jag att krockar uppstår då fullständigt olika värderingar skall pusslas ihop. Mycket lidande har uppstått. Vad jag inte förstår är hur vi förfasar oss över tidigare europeiska generationers sätt att behandla judar, samtidigt som vi nu urskillningslöst drar araberna över en kam. Arabiska våldsdåd tillskrivs religionen; våld med vita kristna förtecken begås av enskilda förvirrade individer. Kring denna paradox har inhemska debattörer myntat begreppet “Al-Skeida”, från stadi-slangens ord för “dålig, skit”.

Botemedlet mot onödig främlingsfientlighet? En förutsättningslös diskussion. Nej, vi behöver inte visa tolerans då främmande kulturer låter den starke förtrycka den svage. Och att få hävda att “negrer är dumma och lata” behöver inte bli acceptabelt. Men vi är inne på en farlig väg om vi stämplas som rasister för befogade men inopportuna frågor. Rituell omskärelse av flickebarn möts med rätta av unisont förakt. Men för gossebarn är det uppenbarligen helt okej?

Pluspoäng i invandrings- och rasismdebatter är inte lätta att inhösta. Men alternativet att för säkerhets skull hålla tyst är inte bra. Då riskerar man hålla med en minoritet som tycker galet.

 

 

 

Tänk själv 2011
1. Fatta dina egna beslut, om modet att lita till sitt eget förnuft
2. Egennytta, om att roffarmentalitet inte är rationellt befogad
3. Maximera BNP, om att maximal lycka svårligen mäts i pengar
4. Tidsperspektiv, om hur en blick 30 år bakåt ger en nykter bild
5. Mat och dryck, om hur samhället subventionerar skräpmat
6. Skönhet, om hur vi bara låtsas låta bli att dyrka skönheten
7-8. Al-Skeida, om rasism, populism och rituell omskärelse
9. Distraktion, om hur andra bestämmer vad som är viktigt
10. Känslor, om rädsla, osäkerhet och tvivel i affärsvärlden
11. Det brådskar, om att det aktuella slår ut det viktiga
12. Slutsatser, om att ifrågasätta, om propaganda och att ändra sig